tyr och om den nya tolkningen av dokumentet, av vilket han kanske icke förstod mycket, men åt vilket han dock gladde sig, eftersom den gladde hans vänner.
På något avstånd därifrån hade Thalcave upptäckt ett övergivet skjul, dit han nu förde de genomvåta männen, som snart fingo värma sig framför en god eld, vid vilken indianen stekte stora skivor av det präktigaste villebråd.
Resten av denna dag och hela natten vilade de, men dagen därpå skyndade de så mycket raskare framåt, ty inom trettiosex timmar kunde de vänta att möta Duncan vid Atlantiska havet. Klockan åtta på kvällen hunno de till de första sanddynerna och hörde bruset av oceanen. Men då de något senare kommo ned till öppna stranden, spanade de förgäves efter Duncan. De tröstade sig med, att de kanske icke kunde se fartyget i skymningen, och i brist på nattläger grävde de ned sig i den mjuka sanden.
Följande morgon, då de slogo upp ögonen, var också den första syn, som mötte dem, den stolta lustjakten, vilken låg förankrad ett stycke ut i bukten.
De reste sig upp, viftade och svängde sina hattar, och Thalcave fyrade av sin bössa. Ett kanonskott hälsade dem till svar, och snart gung-
