Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
127
KAPTEN GRANTS BARN.

Duncan gled fram över det lugnade vattnet och befann sig snart i bassängens skydd, under det vågorna, som inom kort frigjort sig från sitt hinder, svallade bakom fartyget i vanmäktigt raseri.




TOLVTE KAPITLET.
På Australiens kust.

John Mangles första omsorg blev att kasta ankar, och han fann, att bottnen var fast och säker. Havet kunde icke återtaga sitt rov. Räddningsarbetet var fullbordat, och lord Glenarvan tryckte hårt hans hand.

— Tack, John! sade han sakta.

Men varken lady Helena, Mary eller Robert anade, hur stor den fara varit, för vilken de varit utsatta.

Då kaptenen nu undersökte den plats, dit de kommit, fann han, att de lyckligtvis icke blivit kastade alltför långt ur sin kurs. De befunno sig knappast två grader norr om kap Bernouilli, och det beslöts därför, att Duncan, så fort stormen lagt sig, skulle sakta segla nedåt kusten för att söka upptäcka några spår efter Brittannias skeppsbrott. Ända till trettioåttonde breddgraden skulle de fortsätta sina efterforskningar.