Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
128
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

— Och om vi icke heller då finna några spår? framkastade Glenarvan, vänd mot Paganel.

Denne hade blivit allvarsam, som om han just i detsamma kommit att tänka på någon viktig omständighet.

— I det fallet, mina vänner, sade han, och i fall befolkningen vid kap Bernouilli icke heller har något att berätta om skeppsbrottet, återstår för oss ingenting annat än att återvända till Europa.

Mary brast ut i ett rop av oro, och Glenarvan bad honom förklara sig.

— Jo, sade geografen, som vi veta, är ostkusten av Australien tätt befolkad av civiliserade människor. Där har kapten Grant icke kunnat råka i infödingarnas händer. Det enda ställe, där han kunnat göra det, är här i trakten. Och finna vi något spår, som ger oss anledning att tro, det han blivit bortsläpad av de vilda stammarna, så måste vi naturligtvis söka honom i det inre av landet. Men utan ett sådant spår är det lönlös möda, ty vi kunna icke här som i Amerika förmoda, att buteljen blivit utkastad i någon flod, som burit den till havet. Den trakt av Australien, som genomskäres av den trettiosjunde breddgraden, är nämligen mycket fattig på större floder. Och de, som finnas, flyta icke som Rio-Colorado och Rio-Negro i Sydamerika genom öde landsträckor utan utmynna i liv-