— Nej, inte med er, svarade gossen i bestämd ton, utan med lord Glenarvan själv.
— Lord Glenarvan är inte hemma, sade slottsfrun, men jag är hans hustru, och om ni vill framföra ert ärende till mig …
— Är ni lady Glenarvan, hustru till lord Glenarvan, som låtit införa tidningsnotisen om Britannia? frågade flickan.
— Ja, ja, utbrast lady Helena ivrigt. Och ni?
— Jag är dotter till kapten Grant. Och här är min bror.
— Hans barn!
Och i sin rörelse drog lady Helena den unga flickan intill sig och kysste gossen på bägge kinderna.
— Lever vår far? Vad vet ni om honom? frågade flickan darrande av oro och hopp.
— Mina kära barn, svarade lady Glenarvan, jag vill inte inge er några bedrägliga förhoppningar. Men det finns en utsikt, ehuru kanske svag, till att han lever, och att ni en gång skola få återse honom.
Vid dessa ord brusto tårarna fram ur den unga flickans ögon, och hennes bror överhöjde lady Helenas händer med kyssar.
De bägge barnen fingo nu höra hela historien om fyndet av de tre dokumenten och vad dessa innehöllo. Och medan lady Glenarvan berättade,
