— 106 —
trött man, hvilken vet, att han icke har lof att känna sig gammal.
Öfver natten hvilade Magnus Brandt ut på en dålig gästgifvargård. Han sof föga, låg blott vaken och kände timmarna gå. När han tidigt på morgonen steg i släden, sade han:
— Kör till Elfshammar.
Utan vidare frågor fullgjorde kusken husbondens befallning, och vid middagstiden svängde Brandts släde upp framför trappan på Elfshammar. Till aftonen nästa dag stannade han, och mestadels sutto de båda brukspatronerna instängda i Fabian Skottes rum. När Brandt for därifrån, var hans sinne lättare. Och från den dagen åkte han ofta till Elfshammar, liksom Fabian Skottes eleganta parsläde mer än en gång svängde upp på Skogaholms gård, alltid prydd med slädnät och de svarta fullblodshästarna utstyrda i nya skinande selar, från hvilkas ok fulltoniga dombjällror klingade, som skulle en ny tid ringas in.
