— 142 —
endast vid högtidliga tilllfällen kom fram, ställas i silfverbehållaren framför hans egen plats. Och när han till sist skulle servera den dyrbara drycken, saknade han ord för att motivera detta öfverflöd, som icke öfverensstämde med husets vanor. Därför drack han endast tyst med sin gäst och uppmanade döttrarna göra detsamma. Blott när Cecilia varsamt stötte kanten af sitt glas mot Fabian Skottes, gaf Brandt dottern en blick, som kom henne att rodna djupt. Oförstående gledo Karins blickar från den ena till den andra, som vågade hon icke tänka den tanke till slut, hvilken faderns blick och hela uppträdande väckt inom henne. Tysta stego alla från bordet, och när bordsbönen var läst, fick Cecilia ett ärende ut i köket och försvann för hela eftermiddagen.
De båda herrarna utbytte härvid en snabb blick, och det var tydligt, att Cecilias hastiga försvinnande af dem båda togs för ett godt tecken.
Länge stannade heller icke Fabian Skotte. I trots af värdens protester gaf han redan tidigt på eftermiddagen order, att hans gigg skulle köra fram. I det han bad Brandt framföra hans ursäkter till damerna, for han från gården. Dagen hade ansträngt honom, och han behöfde komma i ro med de tankar på framtiden, hvilka
