Hoppa till innehållet

Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 175 —

jämt. Ty den här flickan är kvinna för att säga nej i brudstolen. Och tvingar Du henne dit, så gör hon det. Tro nu mig, när jag säger Dig detta. Ty jag förstår mig på flickan, och hade Du haft en mor åt henne, hade jag inte behöft åtaga mig obehaget att säga Dig allt det här. Men sådana flickor som hon får man taga varsamt och inte tvinga dem burdus, som kan lyckas med de vanliga gässen.

Nu sänder jag Dig också flickans bref, som jag tagit mig friheten läsa. Det är så mildt och stilla och vackert, som flickan själf är till sinnelag, och läser Du det riktigt, går det kanske opp för Dig själf också, så karl och far du är, att i det lugnaste vattnet gå de största fiskarna. Nu kan Du ju förstå, att det i början inte kan vara behagligt hvarken för Dig eller flickan, om hon, som ämnadt var, kommer hem till jul, och ni båda ska gå hemma och sura och se snedt på hvarandra. Allting ska ha sin tid, och jag kan ju tänka mig, att denna historia skall bli Dig svår att smälta. Därför låter jag flickan stanna här hos mig, och när du sedan ordnat dina affärer med Fabian Skotte, och det blifvit lugn i stormen, så kan hon komma hem, när Du så önskar, eller också är Du välkommen att hämta henne här hos mig. Jag kan säga Dig, att jag fått smak för flickan,