— 10 —
bländat männen genom sin skönhet snarare än genom sin dygd. Andra medlemmar af familjen åter hade aldrig lämnat fädernetorfvan. Af nödtvång eller smak hade de stannat hemma, bott i det gamla stenhuset, gift sig och fått barn samt ändtligen dött inom samma murar, hvilka sett dem födas. Dessa män hade odlat jorden och brutit bygd inåt skogarna. De hade utvidgat och skött brukshandteringen, ett slitsamt arbetslif hade de fört, och hvad de smakat af lifvets njutningar, däraf sågs spåren i herrgårdens bibliotek, där utländsk och svensk litteratur samlats sedan mer än hundra år, i den välvårdade trädgården, där sällsynta växter och fruktträd odlades och trifdes, i den välförsedda vinkällaren, där gamla flaskor från Bordeaux eller Rhen, Oporto eller Malaga öfverdragna med spindelväf förvarades för de fester, då några timmars yra fick ersätta år af ensamhet och träget arbete. Dessa män, hvilka troget setat hemma, medan bröder, onklar och kusiner svärmade världen rundt, sades ock ha varit de, hvilka, när det gällde, dyrt fått betala hedern af, att namnet Brandt vunnit ära på slagfälten eller lyst vid konungars och kejsares hof. Deras porträtt syntes emellertid icke bland dem, hvilka hängde i salarna eller praktgemaken. Glömda gingo de bort, och endast stenarna på Torsby
