— 16 —
aldrig var hvass nog. Då kommo paketen, som efterskrifvits långväga ifrån, silke och tråd, knappar och nålar. Någon enstaka gång kom också en bok, bärande bud från världen utanför, där tankar brötos och verk skapades, af hvilka en sparsam del nådde gården vid den vackra sjön bakom de milsvida skogarna. Biblioteket var välförsedt nog, och efter hustruns död köpte Magnus Brandt sällan nya böcker. Läsningen sparade han för sig själf och lät döttrarna mest nöja sig med läxböckernas husmanskost. Men när postväskan var tömd och dess innehåll ordnadt, ropade brukspatronen högtidligt ned sina döttrar och delade ut till hvar och en, hvad hennes var. Detta skedde med många förmaningar att spara på det bekomna, så att det räckte länge, och icke låta boken inkräkta på den tid, hvilken tillhörde arbetet. Tyst och aktningsfullt åhördes detta tal, hvilket under åratal upprepats. Men väl undkomna, gingo de båda flickorna uppför trappan, fortare och fortare sprungo de, ju längre bort de kommo från närheten af den faderliga strängheten, och när de väl stängt dörren om de två små rum, som de gemensamt bebodde, då togos skatterna fram, synades och pröfvades, och då gick pratet muntert och friskt. Ty något hade skett. Som en pust från en större värld hade det kommit
