— 17 —
och satt sinnena i rörelse. Och under de första dagarna låg det glädje i luften på Skogaholm, ung, vetgirig, drömhungrig glädje. Böckerna, då sådana undantagsvis följt med, slukades turvis, togos fram på nytt, lästes om och om igen, så att flickorna kunde dem utantill. När natten kom, lågo de vakna, pratande om allt det, som väckt tankar och längtan. Men ljuset måste vara släckt. Ty ve dem, om ljus var tändt efter klockan tio. Cecilia, den äldre systern, var den, som läste mest. Karin, som var ung och barnslig, hörde helst på, när systern läste, eller läste långsamt och otåligt själf för att i förtret öfver, hur svårt författaren skref, lägga boken ifrån sig. Många nya böcker kommo som sagdt icke på denna väg i de unga flickornas händer. Men en fläkt från Walter Scotts riddarvärld hade dock efter konfirmationsåldern nått äfven dem. Med bäfvande hjärtan hade äfven de lyssnat till Paul och Virginies kärleksord, rysande hade de mottagit intrycken från den romantiska skräckvärld, som skapat mystiken i »Kyrkan Nôtre-Dame», och en gång hade till och med »Werthers lidande» som förbjuden frukt fallit i deras händer. Karin fann den, nedfallen bakom en hylla i biblioteket. Med klappande hjärta slukade hon den och gaf den sedan skyggt åt den äldre systern.
