— 18 —
Aldrig hade en bok synts henne så skön, och hon fattade ej, att den icke tilltalade systern. Men allt sådant kom sällan och med långa mellantider. Posten kom ej ofta, och censuren på böcker var sträng.
Med postväskan kommo också tidningarna till Skogaholm. Dem behöll emellertid brukspatronen för sig själf, och inga böner från döttrarna kunde förmå honom att lämna dem ifrån sig. Strängt konservativ som han var, höll Magnus Brandt naturligtvis endast tidningar efter sitt sinne. Men politiken var något, hvarmed enligt hans mening aldrig en kvinna borde befatta sig, och hvad tidningarna i öfrigt innehöllo, fann han mestadels vara af den art, att kvinnor borde vänta med att få kännedom om sådant, till dess att de blifvit gifta. För egen del läste Magnus Brandt tidningarna efter en egen af honom själf uppfunnen metod. För att gifva sig själf illusionen af att dagligen mottaga underrättelser från den stora världen, började han nämligen hvarje postdag med det nummer, som låg längst tillbaka i tiden, och tillät sig därefter aldrig att läsa mera än en tidning hvarje afton. Så länge tidningarna då räckte, var han nöjd med sin dag. De två à tre dagar, då de tagit slut, och de nya ej ännu hunnit att anlända, var han misslynt, och i
