— 21 —
så obemärkt fram, som bekymrade hon sig om ingenting annat än om sin plikt, stannade på Skogaholm i tre år.
Under denna tid lyckades hon att fullständigt vinna Magnus Brandts förtroende. Och detta var så mycket mera egendomligt, som hennes lynne icke var det jämnaste. När hon hade hufvudvärk, fick ingen tala henne till, och till hennes uppfostringsmetod hörde sträng kroppslig aga. Ungdomsglädje var henne förhatlig, och aldrig hade det varit så tyst på Skogaholm, som sedan mamsell Agda där hållit sitt intåg. En natt bars hon afsvimmad upp från trädgården, emedan husbonden enligt hennes mening tilltalat henne hårdt. När hon slutligen i yrsel slog upp ögonen, talade hon förvirrade ord om, att hon trodde sig vara bland fiskarna. Och denna händelse var icke den enda af samma slag. Magnus Brandt förstod sig icke på henne, men han fann henne dock, som han själf sade, äga stora förtjänster, och då döttrarna icke beklagade sig, lät han udda vara jämt och blundade för hvad han kallade »fruntimmerssvagheter». Denna dam lättade honom emellertid från hans bekymmer med flickorna, fullt och fast trodde han att de i mamsell Hellner funnit den moderliga vän, som de behöfde. Detta gladde honom. Ty efter
