— 38 —
— Vill mamsell gå nu, eller vill hon inte?
Då tog mamsell Agda två steg fram öfver golfvet, räckte ödmjukt brukspatronen sin hand och sade:
— Får jag lof att tacka för all godhet först?
Magnus Brandt svor till af upphetsning, grep den lilla kvinnan i båda axlarna, så att han svängde henne rundt, stampade af vrede i golfvet och röt:
— Marsch!
Tyst och stilla gick mamsell Agda ut genom dörren.
Som en löpeld spridde sig nyheten genom huset, att mamsell Agda måste flytta. Den fördes af huspigan ut i köket, från köket till drängkammaren, från drängkammaren ut öfver hela bruket.
På sin kammare satt Karin i tankar och såg solen spela genom de små rutorna på sängen med dess hvita förhänge och på golfvets smala trasmattor. Hennes hjärta var fullt af fröjd, som om världen plötsligt blifvit lätt att lefva och alla människor goda. Det rödblonda, lena håret, som, hängande i en lång yppig fläta, omslöt hennes smala, fina ansikte, där kinderna i lyste röda efter den häftiga skräcken och glädjen, som kom så plötslig, så ofattbar. Karin satt och tänkte på, hur outsägligt hon älskade
