Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 71 —

hvilka ingen rätt visste, hvem som gjort, men som gubben påstod, att skogen hade lärt honom.

När gubben Svedin spelade så, då kunde det hända, att Karin glömde sig kvar så länge, att när hon skulle gå, skymningen låg tung öfver dalsänkan och stjärnorna lyste öfver granarna. På lätta fötter sprang hon då tillbaka, hemvan i den stora tystnaden, som aldrig skrämt henne.

Så gick tiden, till dess att Karin utan att märka det blifvit aderton år. Cecilia var fyllda tjugu, och Magnus Brandt själf skötte sin gård, läste i sina böcker och försjönk däremellan i grubbel och bitterhet öfver det öde, som satt honom själf på orätt plats i lifvet.