VII.
Den unge officern ligger i sängen under den gröna sänghimmeln, och i rummet, där han hvilar, råder skymning. Fröken Cecilia sitter allvarlig vid fönstret och väntar tåligt på, att den sjuke skall vakna. Johan har längesedan spändt den snabbaste trafvaren för kappsläden och kört efter doktorn. Brukspatron går nere i sina rum och röker betänksamt sin pipa. Karin har lockat Rappo med sig och gått ut, tagande vägen öfver hagarna inåt skogen, där bäcken frusit igen och snön ligger hög på båda sidor om den smala stigen. I hela huset härskar tystnad, ända ute i köket föres samtalet blott i form af hviskningar. En sjuk finns i huset, och han är en främling, en långväga resande, en herreman, okänd för alla. Något sådant har aldrig händt, icke ens gamla Jonsa, som bor innanför bryggstugan, kan erinra sig något dylikt.
