— 83 —
Doktorn kommer, och sedan han undersökt den sjuke, äger ett längre samtal rum inne hos brukspatron, och hvad där blir sagdt, vet ingen. Doktorn stannar öfver middagen, och på eftermiddagen gör han ännu ett besök i den sjukes rum, skrifver två recept på ett papper, och vid fyratiden håller Johan i pälsrock och hög svart mössa af skinn med kappsläden framför stora trappan. Doktorn åker bort, och på aftonen kommer gamla Lovis från bruket med koppglaset. Viktig och själfmedveten, undfallande och ifrig, går den lilla gumman in i gröna gästrummet. Säker på sin sak och viss om nyttan af operationen, utför hon konstmässigt de enkla handgreppen. Rynkigare än eljest blir hennes ansikte, när hon sedan böjer sig öfver den sjuke, känner honom på pulsen, skakar på hufvudet och hviskande går sin väg.
Sara sitter nu kvar vid hans hufvudgärd. Hon är den, som af brukspatronen utsetts till främlingens sjuksköterska. Sara kom i huset med salig hennes nåd, som nu är borta, hade tjänat i hennes familj och är nu öfver femtio år. Hon kan berätta om de gamla tiderna på Malmhyttan, där hennes dibarn växte upp. Hvad som hörde till hennes eget lif en gång, har hon nu nästan glömt. Så helt har hon vuxit samman med den Brandtska familjen och
