XIX.
ALLT UPPTÄCKES
Då Leicester vaknade följande morgon, skickade han genast sin betjänt att säga till Varney, det han ögonblickligen skulle infinna sig hos sin herre. Budet kom tillbaka efter en stund och meddelade att sir Richard Varney för en timme sedan hade lämnat slottet genom bakporten jämte tre andra personer, av vilka en bars på en bår.
— »Huru kunde han lämna slottet efter vaktombytet?» sade Leicester. »Jag trodde inte att han skulle ge sig av förrän i dagningen.»
»Han lär ha givit tillfredsställande besked till vakten; han visade mylords signetring.»
»Sant — sant», sade earlen, »men han har haft för bråttom. Finns någon av hans tjänare kvar här?»
»Michael Lambourne, mylord. Jag såg honom alldeles nyss sadla sin häst för att rida efter sin herre.»
»Befall honom genast komma hit», sade Leicester. »Jag har ett bud till hans herre.»
Så snart Leicester hade skrivit ett brev, vari han befallde Varney att uppskjuta saken, och Lambourne och betjänten hade lämnat rummet, utbytte Leicester sin dräkt mot en mycket enkel, svepte om sig sin kappa och begav sig ned i trädgården. Här mötte han Tressilian, som begärde ett samtal, vilket Leicester först
