IV.
MÖRKA PLANER
Anthony Foster höll ännu på att tvista med sin vackra gäst, som med förakt besvarade alla hans böner att hon skulle dra sig tillbaka till sitt rum. Då hördes en vissling.
»Var nu tyst», sade hon, »och öppna dörren för er husbonde. — Min herre, min älskade herre!» utropade hon sedan och skyndade till dörren, men där tillade hon i en ton av missräkning: »Åh, det är bara Richard Varney!»
»Ja, madame», sade Varney, som inträdde och hälsade den unga damen med en djup bugning. »Det är bara Richard Varney, men även den första sky, som ljusnar i öster, borde vara välkommen, ty den bebådar att solen är i antågande.»
»Huru? Kommer mylord hit i kväll?» sade hon i glad, men ännu upprörd ton. Varney svarade att det var så, och hon ilade till dörren och ropade: »Janet — Janet — kom genast in i mitt toalettrum!» Därpå vände hon sig till Varney och frågade, om hennes herre ej givit honom några vidare uppdrag.
»Detta brev, madame», sade han och framtog ur barmen ett litet paket omlindat med ett rött silkessnöre, »och därmed en kärlekspant till hans hjärtas härskarinna.»