någon framskjutande klippa erbjuder oss säkert fotfäste och en trygg viloplats. Om vi stanna förr, glida vi ner av vår egen tyngd och bli föremål för allmänt åtlöje. Att offentliggöra mitt giftermål skulle vara detsamma som att framkalla min egen undergång. Men tro mig, jag skall nå en punkt, och det snart, där jag kan göra både dig och mig rättvisa. Förgifta emellertid ej stundens sällhet genom att önska vad som för närvarande ej kan ske. — Huru uppför Foster sig mot dig? I alla avseenden vördnadsfullt, hoppas jag, annars skall han dyrt få ångra det.»
»Han påminner mig ibland om nödvändigheten av att hålla mig dold», svarade hon med en suck, »Men det är att påminna mig om dina önskningar, och därför är jag honom snarare tack skyldig än jag känner lust att klandra honom.»
»Jag har berättat dig om den stränga nödvändighet, som tvingar oss», sade earlen. »Foster har, efter vad jag tyckt mig märka, ett något vresigt lynne, men Varney går i borgen för hans trohet och tillgivenhet i min tjänst. Och nu ber jag dig säga till, att de skynda på med aftonmåltiden.»
»Jag har en bön till dig och en hemlighet att berätta dig, min dyre make», sade grevinnan i osäker ton.
»Spara bägge delarna till i morgon, min älskade», svarade earlen. »Jag ser, att dubbeldörrarna till bankettsalen nu slås upp, och som jag har ridit både långt och fort, skall ett glas vin smaka ganska bra.» —
Tidigt följande morgon tjänstgjorde Varney både som kammarherre och stallmästare. Bägge dessa befattningars åligganden voro välbekanta för Varney, som, härstammande från en gammal, men avsigkommen släkt, varit page hos greven under dennes första och mera obemärkta tid. Trogen i motgången, hade han sedan lyckats göra sig ej mindre oumbärlig för honom under hans snabba och lysande framgångar.
