»Varför det, mylord?» sade grevinnan, och hon ryste lätt, då hon hörde den bestämda ton, varmed han talade, »låt mig endast veta, varför du har så hårda tankar om Tressilian.»
»Min fru», svarade earlen, »min vilja borde vara ett tillräckligt skäl. »Om du önskar höra flera, så tänk efter med vilka denne Tressilian umgås och vilka vänskapsförbindelser han har. Han står i gunst hos Radcliffe och Sussex, som äro mina motståndare och med vilka jag har så svårt att reda mig, då det gäller vår misstänksamma härskarinna. Och om han hade en så stor fördel över mig, Amy, som att vara i stånd att berätta historien om vårt giftermål, innan Elisabeth var förberedd på att höra den, skulle jag för alltid förlora hennes gunst — på en gång måhända bli utblottad på så väl förmögenhet som kunglig nåd — ty hon har sin fader Henriks lynne i många fall — bli ett offer, kanske ett blodigt sådant, för hennes bittra svartsjuka och hämndlystnad, Har du någonting annat att bedja mig om än sådant, genom vilket jag löper fara att förlora liv, lycka och rykte?»
»Nej, min herre och min älskade», svarade grevinnan matt, »det var någonting mera, som jag skulle ha omtalat för dig, men din vrede har kommit mig att glömma det.»
»Göm det tills vi råkas nästa gång, min älskling», sade earlen ömt, i det han på nytt omfamnade henne, och med undantag av dessa önskningar, som jag icke kan och icke vågar uppfylla, så måste din begäran vara större än hela England och alla dess kolonier, om den icke skall fullgöras till punkt och pricka.»
Medan han sade detta, tog han farväl. Vid foten av trappan mottog han av Varney en bredskyggig hatt och «en vid betjäntkappa, i vilken han svepte in sig, så att hans figur förställdes och hans anletsdrag fullständigt doldes. På gården stodo hästar sadlade åt honom och
