VI.
WAYLAND SMED
Emedan Tressilian önskade undvika att bli sedd i närheten av Cumnor av sådana personer, som händelsevis stigit upp tidigt, hade värden, vilken fått del av hans hemlighet, anvisat honom en annan väg, som ledde genom smärre alléer och sidovägar, vilka han skulle följa till dess han uppnådde stora landsvägen till Marlborough.
Men det är ofta mycket lättare att giva, än att följa dylika anvisningar. Då morgonen kom, befann sig därför Tressilian dels på grund av de inkrånglade vägarna, nattens mörker och okunnigheten om trakten, dels till följd av sina egna sorgsna och förvirrade tankar, vilket allt gjorde, att hans resa framskred mycket långsamt, ännu blott i dalen vid Whitehorse, då han upptäckte att hans häst tappat en sko. Som han var angelägen, att hans trogne reskamrat skulle lida så litet som möjligt av denna olyckshändelse, steg Tressilian av hästen och ledde honom i riktning mot en liten by, där han hoppades antingen påträffa en smed eller få höra var någon sådan bodde. En av stugorna såg ut att vara betydligt överlägsen de andra, och den gamla kvinna, som sopade tröskeln, såg även mindre ohyfsad ut än sina grannar. Tressilian vände sig till henne med sina frågor, om det fanns någon smed i närheten eller något ställe, där han
