Vänta, har du inga parfymer eller luktdynor eller några vackra kristallflaskor på nyaste modet?»
»Om jag vore en verklig krämare, kunde jag nu göra goda affärer», tänkte Wayland, i det han skyndade sig att besvara alla frågor som hon hopade på varandra med hela ivern hos en ung dam, som länge måst försaka detta angenäma tidsfördriv. »Men huru skall jag ett ögonblick få henne på allvarsamma tankar?» Medan han visade henne sin utvaldaste samling av essencer och parfymer, väckte han plötsligt hennes uppmärksamhet genom att anmärka att dessa artiklar stigit nästan dubbelt i pris efter de praktfulla tillredelser earlen av Leicester gjorde för att mottaga drottningen och hovet på sitt furstliga slott Kenilworth.
»Ah», sade grevinnan hastigt, »det ryktet är således sant, Janet.»
»Javisst, madame», svarade Wayland, »och det förvånar mig, att det inte trängt till ers nåds öron. Drottningen av England gästar den ädle earlen en vecka under sin sommarresa, och det finns många som påstå, att England innan resans slut skall få en kung och Englands Elisabet — Gud skydde henne! — en gemål.»
»De ljuga, de uslingarna!» utbrast grevinnan häftigt.
»För Guds skull, nådig fru, sansa er», sade Janet darrande av oro, »vem bryr sig om vad en krämare pratar?»
»Jag vill dö, madame», sade Wayland smed, »om jag har gjort något för att förtjäna er vrede, Jag har endast upprepat vad många andra säga.»
Grevinnan hade nu återvunnit sin fattning och försökte bekämpa sitt missnöje.
»Det gjorde mig ledsen, käre vän», sade hon, »att vår drottning skulle förändra sitt jungfruliga stånd, som är så kärt för oss, hennes folk — tänk inte mera därpå.» Hon tillade, som om hon ville byta om samtalsämne: »Vad är det för en deg, som är så omsorgsfullt förvarad i den här silverdosan?»
