Klingenstierna som professor geometriæ.
Det var alltså 1731, som Klingenstierna begynte sin
verksamhet som professor. Han ägde att undervisa i alla
delar av matematiken och den experimentella fysiken. Men
vid denna tid innehade ännu den teoretiska filosofien
högsätet, och ingen kunde utan den vinna anseende för lärdom.
Han hade själv, som vi sett, allvarligt studerat densamma hos
Wolff. Dennes filosofiska system hade redan under
Klingenstiernas frånvaro införts i Uppsala genom Anders Celsius
och den unge Nils Wallerius och med iver omfattats av
den studerande ungdomen. Då nu Klingenstierna, vilken
studerat hos mästaren själv, anlände och föredrog den nya
läran på ett anslående sätt, så omfattades den i vida kretsar
med verklig entusiasm. »Man tyckte sig hava kommit från
ett mörker till en klar dag» (Mårten Strömer).
Klingenstierna använde dock ej mycket av den till offentliga
föreläsningar anslagna tiden på filosofien. Han satte Wolffs
egna skrifter i händerna på de därför intresserade och gick
dem enskilt tillhanda med upplysningar och råd. Han
presiderade även för ett stort antal filosofiska disputationer,
vilka vanligen lära vara författade av respondenterna själva.
Efter några år tröttnade han så småningom på filosofien.
Dels ville han ej råka i tvist med teologerna, men
huvudsakligen ansåg han allt mera, såsom Torbern Bergman
