svullnat, hyen aftagit med krafterna, samt trångbröstighet ofta plågat». Hösten 1765 försvunno oväntat dessa fenomen. Svullnaden avtog och allmänna tillståndet syntes förbättrat samt »modet muntrare». Tankeförmågan och minnet voro utmärkta och man hoppades på förbättring. Men den 26 oktober 1765 vid aftonmåltiden lyfte han plötsligt händerna mot pannan och med utropet »Jesus» föll han i sin tillskyndande äldsta dotters armar och var inom få ögonblick död.
Obduktionen visade högra lungan fastvuxen med pleura, vatten såväl i vänstra lungkaviteten som i hjärtsäcken, »förbeningar» i aorta samt några smärre gallstenar.
Hans bortgång väckte sorg i vida kretsar, mest naturligtvis hos hans många vänner och lärjungar i Uppsala. Strömer skriver, att han aldrig kunde glömma den sorgliga nyheten, »som mötte mig vid ankomsten till staden, då herr Melander med ogemen bestörtning meddelade, vår store Klingenstierna är död. Inom några få minuter såg jag mig omgiven av våra dåvarande matematici, även bland den studerande ungdomen, som blandade sina tårar med mina, och beklagade inbördes vår sorg, vår saknad; ty vi hade mist vår fader.»
Av samtidas yttranden om honom må följande anföras: Melanderhjelm yttrar: »Han var utan tvivel så stor man inom sin science som arkiater Linné i sin.»
v. Höpken skriver den 5 januari 1767 till Rabbe, vilken i en skrift tecknat Klingenstiernas förtjänster: »Son grand et peutêtre son unique défaut étoit, qu’il se faisoit pas connoitre en Europe par ses ouvrages; sa modestie très louable par rapport à lui-même ne 1’étoit pas par rapport à sa patrie. Nos savans compatriotes ne recherchent point cette grande réputation qui rejoillit sur la nation.»
Linné skrev den 29 oktober 1765 till Bäck:[1] »Så är vår
- ↑ Klingenstierna var en av Linnés närmaste vänner och de voro ock grannar på landet, ty Edeby, en granngård till Hammarby, ägdes av K.
