Jämväl medlet, hvarigenom tillgripandet sker, är utan betydelse; man kan använda ett litet barn eller en apporterande hund för stöldens be:-gående. I
Ett kroppsligt vidrörande af saken är ej nödvändigt, man kan stjäla gas genom att öppna gasledningen.
Det är tillräckligt, att saken genom tagandet blir rörlig. Sålunda tillgriper man en takränna genom att lösslita densamma från sambandet med huset.
III. Afsikten.
För tjufnad förutsättes slutligen (i subjektivt hänseende)
tillägnelseafsikt. Gärningsmannen skall hafva afsikt att
saken sig eller annan tillägna.
Häri ligger först och främst fordran på uppsåt (dolus)[1] och ett uppsåt, som går ut på att veta och vilja alla de moment (kännetecken), hvilka enligt den föregående framställningen ingå i tjufnadsbegreppet.
Lag-Commiteen och äldre Lagberedningen uttryckte i sina definitioner på tjufnad denna fordran sålunda, att det olofliga tillgripandet af annans lösa egendom skulle ske under medvetande, att den hörde annan till, och vidare i uppsåt att den sig eller annan (de båda sista orden enligt Lagberedningens tillägg) tillägna.
Tillgrepp af vållande (culpa) är enligt svensk rätt ej straffbart. 35:e domareregeln säger: "lngom kommer man Tiuffsak uppå med mindre än han haffuer Wetandes och medh Wilia - - tagit enom androm sitt ifrån" (ej tjufnad då man ahaffuer tagit Wildt och meent thet hafwa warit sitt, som icke War hans, eller annat sådant").
Lag-Commiteen anför (i motiv till Förslag till allmän
Criminal Lag s. 21) att brott, till hvilkas väsentliga
- ↑ Jfr Hagströmer, Svensk straffrätt s. 176 o. f. Jfr äfven Hagerups edition af den norska strafflagen af 1902, s. 34 o. f. samt v. Liszt, Lehrbuch s. 170 o. f.
