jämväl alltid att bedöma såsom tjufnadsbrott (stöld eller snatteri, alltefter det tillgripnas värde) enligt 20: 1.[1]
Brottet enligt § 2 skall föröfvas "å skog eller mark". Mark tages här i betydelse af sådan jord, som ej ligger under plogen, såsom naturliga ängar, ljunghedar etc., alltså i motsats till odlad jord, åker.
Lagbudet innebär vidare, att förbrytelser, som i nu ifrågavarande hänseende begås af delägare i skogen eller marken, innehafvare af området eller nyttjanderättshafvare till detsamma, endast kunna falla under 24 kap. (åverkan).
Stadgandena i 2 § omfatta endast träd, ej buskar. Denna skillnad kan understundom vara svår att uppdraga, t. ex. beträffande hasselbuskar, som dock böra anses som träd i lagens mening. "Nötter" äro nämligen i §:n särskildt omnämnda såsom objekt för tillägnande. Ett rättsfall, ref. i Holm 1900: 409, utvisar, att mistel, växande å ek m. m. såsom parasit, af H. D:s majoritet ej hänförts till träd.
De i §:n omförmälda delar af träd (ris, gren etc.) eller å trädet växande ollon eller nötter skola vid tagandet finnas å trädet. Tillägnande af exempelvis nedfallna nötter faller ej under §:ns straffbestämmelse.
(Jfr den föregående framställningen om föremålet för tjufnad.)
1. om tjänstehjon, köpmansbetjänt, gesäll, lärling eller annan enskild tjänare uppsåtligen förskingrar eller, i uppsåt att sig eller annan det tillägna, undandöljer hvad i dess vård af husbondefolket eller deras gäst lämnadt är;
2. om någon försnillar gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom
förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är;- ↑ Anledningen därtill, att de i 20: 3, enligt lagrummets lydelse före 1890 års lag, uppräknade föremål voro särskildt skyddade genom den i sagda lagrum föreskrifna, numera efter 1890 upphäfda straffskärpning, var att söka i den omständigheten, att sagda föremål enligt sakens natur och gängse bruk ej kunde förvaras under lås och bom. (Den äldre lagtexten finnes in extenso för jämförelses skull, intagen å sid. 62 o. f.)
