och ok, men eljes öfver allt k liksom B, mellan vokaler oftast fv, 2 gånger d (i med, huvud-) i öfverensstämmelse med A, der B har dh, fulum mot fullum i B, samt, förutom några ytterligare smärre olikheter (i bruk af e och ä, v och w, u, gx och gz), ligger, der B har liggi (rad 15).
I hvilket förhållande stå nu de särskilda texterna till hvarandra? Kan man med ledning af de bevarade textredaktionerna sluta något rörande den handskriftliga uppteckningen af hednalagen? Hvilken landskapslag har hednalagen tillhört? Allt detta är frågor, som ännu icke blifvit besvarade, ja, så vidt jag vet, ej ens ännu blifvit framställda. Jag skall i det följande försöka att lyfta på den hemlighetsfulla slöja, som så länge ostördt fått omgifva detta ålderdomliga minnesmärke.
Som läsaren finner, utgår jag från den förutsättning, att hednalagen är äkta. Hvarken Rydqvist eller Schlyter hafva funnit skäl att sätta dess äkthet i fråga. Ja, Lyngbys yttrande om ”den noget apokryphiske ’hednalag’”[1] har af Rydqvist uttryckligen blifvit bemött i följande ordalag: ”Den handskrift, hvarur det ifrågavarande stället influtit i 1607 års edition af Upl. L., är icke i senare tider påträffad, och ej heller den i Script. rer. Suec. I. II. 237 följde codex; men någon särskild anledning synes icke förevara, att draga innehållets äkthet i tvifvel” (SSL. IV, s. 139 not. **). Att detta Rydqvists omdöme är fullt berättigadt framgår af hela den följande undersökningen.
Det gäller nu först att närmare granska och med hvarandra jämföra de tryckta textredaktioner af hednalagen, som finnas. Den i Scriptores aftryckta texten af Olai Petri krönika skall, enligt hvad i inledningen (Script. I: II: 217) försäkras, vara grundad på 5 olika handskrifter, hörande till de äldre. Klemming yttrar
- ↑ I (dansk) Antiquarisk Tidskrift för 1858—1860, s. 246.
