mötande han wan wara för de ojämförligt flesta handskrifternas han wara kan endast förklaras genom det antagandet, att Olai Petri originalafskrift haft den förstnämnda läsarten, men med ordet wan senare utstruket, dock ännu så tydligt qvarstående, att någon afskrifvare kommit att medtaga det; hvarför detta ord wan utstrukits, och att det är fullt berättigadt att antaga, att så skett, skall af det följande framgå. Läsarten glöpa orda har ofvan visats i de få till typen A hörande afskrifter, som ha den, bero på skriffel. — Vi finna alltså, att den text af hednalagen, som träffas i den af Klemming tryckta handskriften, och som aftryckts här först (s. 100—101), måste antagas öfverensstämma med Olai Petri originalafskrift af den gamla handskriften med de två obetydliga undantagen, att denna säkerligen haft þry (ej try) och han wan wara med ordet wan lätt utstruket[1].
I hvad förhållande står nu denna text A till den år 1607 tryckta textredaktionen? Schlyter yttrar (Upl. L. s. 275, n. 100), efter att ha aftryckt denna sistnämnda text: ”Hæc sine dubio ex Historica Suecana Olai Petri (Script. Rer. Suec. Vol. I. sect. II. pag. 237.) transscripsit editor”[2]. Denna åsigt är emellertid fullkomligt ohållbar[3]. Den torde väl få anses förfalla redan derigenom, att, såsom nu uppvisats, af de talrika afskrifterna af Olai Petri krönika ingen har en B liknande text utom en, som är skrifven 70 år efter det att B blifvit tryckt, och der uppenbarligen det omvända
- ↑ Smärre olikheter i stafsättet kunna naturligtvis hafva funnits mellan de bägge nämnda afskrifterna; så rörande bruket af ch och k, e och ä, å för a, o. s. v.
- ↑ Likaså heter det i Schlyters Juridiska afhandlingar, II, Lund 1879, s. 145: ”Det såsom ett bihang i slutet tillagda stycket om envig[,] har utgifvaren utan tvifvel tagit ur Olai Petri Svenska Krönika.”
- ↑ Det vore orättvist att icke framhålla, att denna Schlyters åsigt säkerligen föranledts af den förfalskade texten i Scriptores.
