förhållandet föreligger, att B är originalet. Men må hända vill någon söka styrka det nämnda påståendet med det nya, att utgifvaren af 1607 års upplaga af Upplandslagen, troligen riksantiqvarien Johannes Thomæ Bureus[1], förfalskat sin text för att få den mer ålderdomlig och sålunda visserligen afskrifvit texten hos Olaus Petri, men i nämnda syfte ändrat många ord, insatt och uteslutit andra. Särskild anledning till ett sådant, de flesta säkert mycket osannolikt förefallande, antagande kunde man hemta af Schlyters i företalet till hans upplaga af Upplandslagen (s. LXI—LXII)[2] uttalade mening, att af Bureus gjorda, talrika ”förfalskningar” så af innehåll som språkform förekomma i 1607 års tryckta text af Upplandslagen. Jag har i en särskild uppsats[3], ämnad att snart offentliggöras, sökt att uppvisa det oberättigade i denna mening. Här behöfver ur denna uppsats blott det meddelas, att de ord — madher, their, igh, ein —, hvilka af Schlyter räknas bland ”förfalskningarne” och anses vara ”såsom ett slags prydnader anbragta gamla ordformer”, af mig visas böra på helt annat sätt uppfattas och ingalunda vara af Bureus falskeligen insatta. — Emellertid skulle en och annan möjligen kunna hålla före, att, om också icke sjelfva Upplandslagens text förfalskats, likvisst hednalagens text af 1607, uppfyld med från den vanliga fornsvenskan afvikande ordformer, måste hafva varit utsatt för en förfalskares behandling. Jag skall söka uppvisa orimligheten af ett sådant antagande.
- ↑ Se Schlyter, Upl.L. s. LX, och Jurid. afh., II, s. 145.
- ↑ Jämför ock Schlyters Jurid. afh., II, s. 145.
- ↑ Med titeln: Är Uplandslagens text i 1607 års upplaga ”förfalskad”? — Till undvikande af missförstånd vill jag redan här nämna, att jag ingalunda bestrider, att den bekanta parentesen i företalet till Upplandslagen innehåller ett tillägg, gjordt vid utgifvandet.
