läst som sculu, har det föregående mz (= mädh hos Bureus) af honom ändrats till þeir, och i det sålunda uppkomna þeir sculu[1] vapnum har Olaus Petri trott sig finna den meningen: ”Thå skola the gåå til hopa[2] med theres vapen och wärio”. Slutligen finner man det nu förklarligt, huru ordet wan kommit att, såsom ofvan (s. 110) antagits, blifva af Olaus Petri senare utstruket. Ordet, som hade en känd svensk form, blef först afskrifvet med den öfriga texten, men sedermera befanns det dock, att det ej kunde bli någon mening af det, och så ströks det ut. På samma sätt har ett annat ord af Olaus Petri uteslutits (ehuru detta från början); i orden þa se han ᛘ þes werri har det gamla se (pres. konj.; = må vara) icke blifvit förstådt och såsom störande och obehöfligt — då meningen ändå kunde fattas[3] — ej medtagits. Efter hvad jag nu sökt göra troligt rörande af Olaus Petri vidtagna ändringar i texten, kan det icke längre förefalla underligt, att orden ek och iarþu blifvit med jämförelsevis ytterst obetydlig ändring, återgifna med iak och iorþu; dessa senare skrifsätt hos Olaus Petri ha säkert tillkommit nästan omedvetet och så att säga instält sig sjelfva. Merkir för det obegripligare markar var likaså en obetydlig ändring, som gjorde sig sjelf, och det samma gäller om hetir för heitir, ei för eigh, faller för falder. — Den åsigt, som nu framstälts, bekräftas af tvänne andra ställen i Olai Petri krönika, der gamla lagtexter citeras. På det ena af dessa ställen anföres ett stadgande ur en eljes okänd Upplandslag från medlet af 1200-talet (jfr derom s. 122 här) ”ordh frå ordh som här epterfölier” (Klem:s uppl. s. 71). Der är emellertid icke blott stafsättet
- ↑ Man erinre sig, att dessa ord voro af Olaus Petri kända från början af lagfragmentet: þeir sculu (mötas . . .).
- ↑ Spärradt af mig.
- ↑ I ”förclaringen” tolkas detta ställe så: ”Thå skulle then som manade och icke kom, wara tess werre”.
