moderniseradt — th för þ, och för ok m. m. — utan ock språkformerna — ära för äru, stonde för standi —, hvarjämte en gång äfven en vigtig ändring af texten gjorts, uppenbarligen emedan den gamla lydelsen varit obegriplig (i st. f. niþium er nester ok kyni kunnaster, som det utan tvifvel i originalet stått[1], har Olaus Petri honom er nester o. s. v., der det föråldrade ordet niþium blifvit utbytt mot det ingalunda motsvarande honom). Ett annat stadgande ur ”gamla laghböker” är nästan alldeles omklädt i ny drägt (stånde, ått för at m. m., se Klem:s uppl. s. 52 och s. 132 här).
Jag har härmed genomgått och sökt förklara tillkomsten af alla de afvikelser i Olai Petri text från Burei, hvilka ofvan (s. 105) finnas sammanfattade under nr 1—3, 5—7, 9—12. Det torde då vara bäst att i detta sammanhang äfven omnämna de återstående båda fallen, då de båda texterna afvika från hvarandra. I dessa 2 fall har texten A företräde för B. Der A haft þry — jfr derom s. 109 — har B det underliga thrif. Jag förmodar, att detta senare helt enkelt är ett tryckfel, uppkommet derigenom, att i den afskrift, Bureus för tryckningen tagit af originalet, detta senares þry varit återgifvet med thrij, hvars sista j, såsom lätt kunde ske, blifvit af sättaren läst eller felsatt som f[2]. Vidare har A glöper orda werster, der B har glöpa orda werster. Schlyter har icke anfört den förra, i de allra flesta handskrifter af Olai Petri krönika förekommande, vigtiga och riktiga läsarten, utan har blott
- ↑ Jfr Schlyter, UL. s. 276 not från föregående sida. — Det bör påpekas, att den af Schlyter aftryckta texten af ifrågavarande lagstadgande har den sämre läsarten kuni för kyni (liksom örf för orff).
- ↑ Jag vågar icke hålla på en annan förklaring, som jag också tänkt på, nämligen att thrif vore af Bureus felläst för þriſ i originalet (om ſ för s i detta se längre fram). Detta þris skulle då vara ett adverb, betydande tre gånger, att jämföra med Forsaringens tvis, två gånger. — Schlyter anmärker (se UL. s. 275, n. 100 **) vid thrif: ”thrij vel thry sine dubio est legendum. Ita quoque habet Olaus Petri.”
