hufvudsakligen af hänsyn till innehållet gjorda ändringar, att denna text hänvisar på samma originalhandskrift som B, att slutligen i B med tvänne undantag den ursprungligaste textredaktionen[1] träffas. Innan jag nu går att i en följande afdelning hårdare åtdraga bevisningens kedja, torde det vara lämpligt att egna ett ögonblicks uppmärksamhet åt den lilla del af Burei text, som ej återfinnes i A; jag menar de inledande orden: Af thöm gamblu Laghum sum i hedhnum tima brukadhus, vm kamp ok enwighe. Det är för en hvar uppenbart, att dessa ord icke ursprungligen hört samman med den följande texten, utan att de äro ett senare tillägg. Detta tillägg är af ganska ungt datum, såsom ordet brukadhus visar. Detta från tyskan lånade ord träffas nämligen i vårt lagspråk för första gången i en handskrift af Kristoffers landslag, från medlet af 1400-talet (der blott 2 ggr i index till en balk). Jag tror emellertid ej, att orden äro författade af Bureus. Språket är allt för forntroget, för att det skulle vara sannolikt att dessa, om ock få, ord blifvit sammansatta i början af 1600-talet af en man, som icke var och knappast kunde vara fullt mäktig fornspråkets grammatik. Och för öfrigt har man svårt att finna någon orsak, hvarför Bureus icke skulle hafva skrifvit de inledande orden i sin tids språkform. Jag förmodar derför, att de nämnda orden funnits antecknade af en hand från 1400- (möjligen slutet af 1300-) talet på den originalhandskrift från en betydligt äldre tid, som Bureus hade tillgång till[2]. Jag vågar till denna förmodan foga ytterligare den, att Olai Petri bestämda uppgift, att ”thenna
- ↑ Jag fäster mig vid detta omdömes afgifvande icke vid sådana, efter hvad ofvan (s. 105) visats, betydelselösa omständigheter, som att A har þ, ᛘ, men ej B.
- ↑ Samma hand har troligen öfver det första mötande ᛘ skrifvit det förklarande madher, som i A finnes inom klammer efter det första ᛘ, i B alla 4 gångerna ersatt detta (jfr s. 105).
