— jag säger för korthetens skull — de båda nämnda lagarna förenats i samma tryck. Förhållandet är nämligen det, att UL. slutar på en udda sida i 1607 års upplaga (blad LXIII a), nästan midt på sidan, med samma vers som hos Schlyter. En ren sida blef sålunda öfrig, och denna kan mycket väl hafva nyttjats till aftryck af ett gammalt lagfragment, som Bureus sett i en annan handskrift. Så mycket naturligare vore det, att Bureus begagnat sig af det tillfället, då våra gamla lagar för första gången skulle tryckas, till att offentliggöra och från undergång rädda ett så märkligt stycke gammal lag, i fall detta lagstadgande — såsom jag längre fram skall göra troligt — fanns nedskrifvet på ett handskriftsfragment, utan kändt samband med någon annan lagkodex. — Schlyter har uppenbarligen äfven ansett, att hednalagen ej hörde samman med Upplandslagen i 1607 års upplaga, då han kunnat uttala den ofvan omnämnda förmodan, att texten till hednalagen afskrifvits ur Olai Petri krönika. Emellertid har det knapphändiga sätt, hvarpå Schlyter i sin upplaga af UL. omnämt hednalagens förekomst i 1607 års upplaga — i en not vid Þingmalæ-balkens slut heter det blott: ”E” (= 1607 års upplaga) ”add. sub. titulo: Af thöm gamblu . . . Giwer madher . . .” — föranledt den missuppfattningen hos en och annan, att hednalagen vore en del af Upplandslagen och särskildt af dess Þingmalæ-balk.[1] Det är äfven för att tydligt och klart uppvisa oriktigheten deraf, som jag här ofvan något vidlyftigt framstält rätta förhållandet. —
Har nu hednalagen icke stått i den 1607 utgifna handskriften af Upplandslagen, så synes det icke vara lätt att uppvisa någon annan handskrift, der den med
- ↑ Sålunda talar Rosenberg, Nordboernes Aandsliv . . ., 2:t Bind, 1:e Hefte, Kjøbh. 1879, s. 126, n. ***, om ”det malende lille stykke i Upl.L. sidst i Þingm. B.”, hvarmed hednalagen afses.
