förstonne hade the ingen laghboock”, följande anmärkningsvärda ord: ”Så wordo doch med tijdhen noghra få stadhgar bescreffne, men ganska eenfaldeliga, och thet kan noogh merkias aff the gambla laghböker som brukades för try eller fyra hundrade åår sedhan, The äro ganska små[1] och eenfaldeliga vthsatta, at man må dragha så snart thet ena forstondit ther vth som thet andra”. Skulle det vara alt för djärft att sammanställa dessa ord om ”the gambla laghböker” såsom varande ”ganska små” med nyssnämda faktum, att äVGL.-fragm. äro af ett ytterst litet format i jämförelse med öfriga svenska laghandskrifter, så vidt dessa äro af oss kända? Om det fragment, som innehållit hednalagen, såsom jag ofvan sökt göra troligt, hört till samma handskrift som äVGL.-fragm., har äfven det förra utgjort ett eller flere — härom mera straxt — pergamentsblad af samma ovanligt lilla format som de senare. Ligger det icke då rätt nära till hands att tänka sig, att Olaus Petri fäst särskild uppmärksamhet vid denna fragmentets ovanliga yttre beskaffenhet och deraf dragit den visserligen förhastade slutsatsen, att den gamla lagbok[2], som fragmentet tillhört, varit till innehåll liksom till format helt liten. Det nu sagda gör icke anspråk på att vara mer än en lös gissning, som kanske en och annan finner allt för vågad.
Man kan nu göra sig den frågan, om det fragment, som innehållit hednalagen, bör antagas hafva varit af större omfång. Ett bestämdt svar på detta spörsmål kan naturligtvis icke gifvas. Visst är, att hednalagen allena icke behöfver hafva upptagit mer än ett enda pergamentsblad af samma storlek som äVGL.-fragm. (se derom i slutet af denna afhandling). Följande skulle
