hednalagen och följaktligen som äVGL.-fragm., torde man äfven böra antaga, att dessa tillhört äVGL. Att dessa saknas i den enda fullständiga handskriften af äVGL. skulle då förklaras på samma sätt, som nu skett i fråga om hednalagen. I sjelfva verket är det icke annat, än hvad man kunde vänta, att någon handskrift af äVGL. innehållit något stadgande om jernbörd, då såväl Östgöta- som Helsingelagarne — för utom Skånelagen — omnämna detta äldre rättsinstitut.
Några ord böra kanske nu egnas åt den redan i förbigående berörda frågan om åldern af den handskrift, som äVGL.-fragm. och, efter mitt föremenande, hednalagen, möjligen ännu andra af Olaus Petri bevarade lagfragment, tillhört. Att Munch tillskref äVGL.-fragm. en mycket hög ålder (början af 1200-talet), har ofvan (s. 126) nämts; orsaken därtill var hufvudsakligen den, att han ansåg det innehålla urgamla svenska former, eljes ej i svensk skrift förekommande. Då emellertid dessa former äro norska, försvinner detta skäl till antagande af en så hög ålder. Schlyter och Klemming anse handskriften af äVGL.-fragm. vara från slutet af 1200- eller början af 1300-talet. Jag vill i detta ämne endast tillägga följande. Mot antagande af en allt för hög ålder af äVGL.-fragm. tala former som varða för værða, þen, þenn för þan, þet för þat och möjligen atr på ett ställe, där äVGL. har aftær. Hvad hednalagen vidkommer, gäller det samma om dess þer för er, vara för væra, halla för halda och þet för þat. Ett slutligt afgörande af frågan om åldern af handskriften till äldre VGL.-fragm. synes kunna vinnas endast på det sätt, att man, sedan antagandet om en norsk skrifvare blifvit erkändt vara oundvikligt, anställer en jämförelse med norska handskrifter från de senast nämnda tidpunkterna och ej med svenska handskrifter från denna tid.
