Sida:Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


139
Givr ·ᛘ· oquæþinſ orð manni.
þu ær[1] æi manſ maki oc eig
·ᛘ· i brysti. Ek ær ·ᛘ· sum
þv. þeir ƙvlv mötaz a þriggia
5vægha[2] motum. Cumbr þan orð
havr giuit oc þan cumbr eig
þer orð havr lutit. þa mvn h’
þan vara svm h’ heitir.
ær eig eiðgangr oc eig
10vitniſbær huarti firi man
ælla[3] kvnv. Cumbr oc þan orð
havr lutit oc eig þan orð




Gifver man oqvädins ord åt man: ”Du är ej mans make och ej man i bröstet”. — ”Jag är man som du!” — De skola mötas vid tre vägars möte. Kommer den, som ord har gifvit, och den kommer ej, som ord har mottagit, då må han det vara, som han heter; är ej edför (= får ej gå ed) och (är) ej vittnesgill hvarken för man eller qvinna (= i en mans eller i en qvinnas sak). Kommer ock den, som ord har mottagit, och icke den, som ord



  1. Jag har här och 3, 9 insatt ær efter är alla gångerna i B, ehuru A har er öfver allt. I äVGL.-fragm. träffas ær och er om hvart annat.
  2. B har wägha, A wegha; äVGL.-fragm. ha vægnær men ſegnar. I lagath, eig ha äVGL.-fragm. blott g, i vargh gh.
  3. B har älla, A har eller. Jag kunde hafva insatt den mellan båda liggande formen ællar, som äVGL.-fragm ha 3 gånger, men som vexlingen mellan ællar och ælla är vanlig i fsve. i samma handskrift, har jag föredragit att låta formen i B qvarstå.