återkallade. »Denna metod», heter det med blodigt hån, »förefaller mig bättre öfverensstämmande med min värdighet och med sakens allvar». Två dagar senare lämnar Napoleon koncept till en dylik not, som Champagny i hufvudsak oförändrad sänder Förenta staternas representant (den 5 augusti). Utrikesministern säger sig däri vara bemyndigad att förklara, att Berlin- och Milano dekreten äro återkallade äfvensom att deras verkan upphör den 1 november, »väl förstådt, att i följd af denna förklaring, engelsmännen upphäfva sina Orders in Council och afstå från de nya blockadprinciper de velat fastslå eller också att Förenta staterna, i öfverensstämmelse med den lag Ni meddelat mig, göra sina rättigheter respekterade hos engelsmännen».[1]
Man kan ej förundra sig öfver, att de amerikanske statsmännen och diplomaterna vid första påseendet blefvo högst förtjusta öfver denna franska förklaring och omedelbart med stöd däri begärde motsvarande eftergift från engelsk sida. Emellertid var redan formen för återkallandet af franska kejsardömets »fundamentalprincip», de påbud kring hvilka hela den europeiska politiken i nästan fyra år vändt sig, så pass egendomlig, att den med skäl kunde ha väntats föranleda skepsis. Det visade sig äfven nästan omedelbart, att kontinentaldekreten tillämpades alldeles som förut ej blott i allmänhet utan äfven emot amerikanska fartyg. På anmärkning häremot förklarade Napoleon det visserligen bero på, att fartygen brutit mot hans hamnbestämmelser, ej emot de folkrättsliga regler som Berlin- och Milanodekreten innehöllo. Men i verkligheten förhöll det sig tvärtom så, att de enda fartyg som frigåfvos voro de som ej brutit mot kontinentaldekreten, och i afseende på dem som så gjort skedde ingen annan ändring än att de visserligen ej dömdes förbrutna men likväl kvarhöllos af de franska myndigheterna. En viss hänsyn ägnade Napoleon likväl under hösten 1810 Förenta staternas handel och sjöfart, i det att han utdelade ett begränsadt antal licenser åt amerikanska fartyg, som ville införa till Frankrike vissa amerikanska kolonialvaror — med franska konsulatattester i chifferskrift, för att trygga sig emot att engelsmännen skulle kunna uppträda under amerikansk mask. Därjämte sänkte han till en fjärdedel de enorma tullbelopp, som hans Trianon-tariff den 5 augusti 1810 lagt på kolonialvarorna, då importen
- ↑ Corresp. de Nap. nr 16 127, 16 348, 16 736, 16 743. Bull. des lois IV. série 286 nr 5402. — Memoirs and Corresp. of Marquis Wellesley (ed. Pearce) III (1846) 116 f., 134 (här äfven större delen af korrespondensen 1810—11 mellan denne i egenskap af engelsk utrikesminister och amerikanska sändebudet i London).
