Sida:Kontinentalsystemet.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


100
KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP

uttalanden. I två stora tal i mars månad 1811, till deputerade från dels hansestäderna dels de franska handelskamrarna — det senare ej publiceradt i officiell form men spridt i olika versioner — upprepade han sin gamla fras om Berlin- och Milanodekreten som kejsardömets grundlag med giltighet lika länge som Orders in Council. I det senare af talen förklarade han sig visserligen beredd att mottaga amerikanarne i franska hamnar under förutsättning att de upprätthölle samma principer som han och, om de ej kunde tvinga England att respektera dem, började krig med detta land; men tydligen innebar detta något helt annat än att dekreten skulle ha varit ur världen redan i november året förut. Än mer ogeneradt uttryckte sig Napoleon i en icke publicerad diktamen i sitt Conseil d’administration du commerce efter 1811 års amerikanska lags genomförande (den 29 april 1811). Eftersom denna lag förbjöd amerikanska fartyg att gå till England, så vore, menade han i öfverensstämmelse med sin gamla tankegång, ett fartyg som likväl ginge dit alls ej amerikanskt utan engelskt; och »under denna hypotes» kunde man säga, att Berlin- och Milanodekreten vore återkallade beträffande Förenta staterna!

Orders’ in Council »återkallande» 1812 Engelska regeringen iakttog under allt detta en afvaktande hållning. Men då Napoleon hade låtit publicera en rapport af Maret, Champagnys efterträdare som utrikesminister, den 10 mars 1812, hvari kontinentaldekretens välsignelser ånyo framhöllos, utfärdade den brittiske prinsen-regenten till svar en deklaration den 21 april af innebörd, att då Berlin- och Milanodekreten uttryckligen och utan begränsning återkallas, så skola Orders in Council därmed utan vidare likaledes anses ha förfallit. Detta gaf ändtligen de amerikanske diplomaterna gentemot Frankrike ett vapen i händerna som bar frukt, i det att Maret däraf lät förmå sig att framlägga det sista i denna serie af underliga dokument, nämligen ett enligt sin datering mer än årsgammalt men aldrig publiceradt och dittills alldeles okändt dekret af den 28 april 1811, som förklarade att Berlin- och Milanodekreten hade upphört att gälla för amerikanska fartyg och detta — hvad tidpunkten angick — i enlighet med den ursprungliga förklaringen ytterligare ett halft år tidigare, från och med den 1 november 1810. När denna handling förelades engelska regeringen, blefvo de engelska statsmännen något konfunderade, hvilket man ej kan förtänka dem, men ansågo sig efter något dröjsmål böra förklara, att ehuru dekretet ej innebar den allmänna återkallelse som förutsatts i prinsen-regentens förklaring den 21 april, Orders in Council likväl skulle upphäfvas gentemot ame-