som den fördärfligaste och falskaste af fiskaliska uppfinningar».[1] Det var just fiskalismen, så många handelspolitiska systems bane, som därigenom från början fått insteg i den imponerande och fantasieggande planen och från grunden försvårade dess genomförande.
Detta blef desto mer fallet, eftersom Napoleons antagande att alltting såldes på kredit så långt ifrån var ett faktum att det stod i rak strid med verkligheten. Den längtan, som rådde på fastlandet efter de engelska och koloniala varorna, gjorde att de såvidt man kan se så godt som alltid kunde säljas kontant, hvadan förlusterna närmast drabbade de kontinentala köparna. Och äfven då så icke var fallet, finner man en synnerlig ifver från dessa — t. ex. ej blott Hamburgköpmännen utan öfver hufvud taget importörerna öfverallt i Tyskland och Holland enligt de engelska fordringsägarnas eget vittnesbörd 1807 — att regelbundet betala sina skulder.[2] Till följd häraf var det så långt som möjligt från att engelsmännen någonsin skulle ha tröttnat på varutillförseln till fastlandet; kontinentalsystemets inre historia kom tvärtom i allt väsentligt att bestå just i den förbittrade och aldrig hvilande striden emot den aldrig upphörda strömmen af engelska varor.
Till denna svårighet för Napoleon i afseende på spärrningens själfva konstruktion sällade sig vidare svårigheten att få ärliga och nitiska medhjälpare vid dess genomförande. Att förvärfva sådana bland bundsförvanterna och deras organ var nästan uteslutet; och det är därför en af de mest berättigade synpunkterna i den historiska litteraturen att förklara den ständiga utvidgningen af kejsardömet utefter Europas kuster ur kejsarens behof af direkt kontroll med kontinentalsystemets efterlefnad. Bland de otaliga exemplen på detta kunna nämnas ett svenskt och ett preussiskt. I augusti 1811, då Sverige ju nominellt var i krig med England, meddelade landshöfding Axel Pontus von Rosen i Göteborg utrikes statsministern von Engeström, att han för en gång låtit konfiskera tio oxar, afsedda för amiral Saumarez’ engelska flotta, som låg utanför vid Vinga, och tillade: »Jag supplicerar, att detta kommer i papperen, så att jag fattig syndare någon gång måtte få lysa med kontinentalnit uti Europas annaler. Saumarez var aver-
- ↑ J. G. Rist, Lebenserinnerungen (ed. Poel) II (1880) 29 f. — Mollien, Mémoires II 462. — Jfr Louis af Holland till brodern Jérôme 15 okt. 1808 (Duboscq, Louis Bonaparte en Hollande, d’après ses lettres, 1911, n:r 185).
- ↑ Mollien II 461. — König 180 f. — Mahan, Infl. of Sea Power II 305 (efter Monthly Magazine). — Tarle, Kontinental’naja blokada I 287, 351, 384. — Tarle, Deutsch-französische Wirtschaftsbez. 679 f., 718.
