terad förut, så att han blir ej misslynt». Under vintern 1811—12 pågick i Preussen en systematisk statlig import af kolonialvaror genom en särskild kommittent för finansministeriet, Geheimer Staatsrat von Heydebreck, och samtidigt skref den ledande ministern Hardenberg till samme man och begärde den strängaste undersökning af smugglingen.[1]
Men att läget var ohållbart, då systemets tillämpning låg i dylika händer, får ingalunda tolkas så, som om svårigheterna hade varit öfvervunna med det att Napoleon kunnat sätta in sin egen förvaltning på uppgiften. Den dåvarande statsmaktens allmänna svaghet i jämförelse med nutidens tog sig kanske främst uttryck i statsorganens brist på vilja och förmåga att fullfölja ledningens syften, och detta t. o. m. under en nästan öfvermänskligt utrustad härskare sådan som Napoleon. De fiskaliska tendenser — för att använda ett vackert uttryck — som Napoleon nyttjade i sitt eget intresse, vände sig hos de underlydande oftast mot honom själf eller åtminstone mot hans politik; och hans alldeles fördomsfria sträfvan att för egen del draga nytta af själfva dessa missbruk undgick aldrig att ytterligare rycka kontinentalsystemet från dess uppgift. I dessa hänseenden är skillnaden obetydlig mellan de många organ, som mer eller mindre fullständigt togos i anspråk för spärrningspolitikens syften, såväl de stora truppförbanden utefter kusterna och deras medhjälpare till sjöss i hamnar och flodmynningar som tullpersonalen och gränspolisen, samt slutligen lokalförvaltningen i de kejsardömet tillhöriga områdena liksom beskickningspersonal och konsuler i vasallstater och ockuperade områden.
Själfblockadens
genomförande
1806—07
För att få en konkret föreställning om kontinentalsystemets sätt
att verka bör man lämpligen till en början följa de allmänna linjerna
för denna utveckling, äfven om det ej kan undvikas, att de ständiga
ansatserna och ständiga hindren förete någon enformighet, som dock
under år 1810 brytes genom en principiellt ny fas. Framställningen
gäller i första rummet Nordsjöns och Östersjöns kuster samt de
innanför liggande delarna af fastlandet, Tyskland och Holland, hvilka
spelade hufvudrollen i politiken och där denna dessutom är bäst känd.
Det egentliga kontinentalsystemets egenskap af ganska obruten fortsättning på den föregående politiken gjorde, att beslagen på engelska
- ↑ Rosen till Engeström 7 aug. 1811 (tr. hos Ahnfelt, Ur svenska hofvens och aristokratiens lif V, 1882) 259. — Peez & Dehn, Englands Vorherrschaft. I Aus der Zeit der Kontinentalsperre (1912) 258.
