Sida:Kontinentalsystemet.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
114
KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING

öfriga af fransmännen besatta Nordtysklands fartyg och varor, hvarigenom förbindelsen med dem tryggades.[1]

Under hela första halfåret 1807 kan den kontinentala själfblockaden också sägas ha varit så godt som verkningslös, åtminstone i Nordtyskland. Den systematiska ohederligheten hos Napoleons verktyg firade under denna tid formliga orgier, i synnerhet med stöd af den nye öfverbefälhafvaren i Hamburg, marskalk Brune, som Napoleon på ovanligt goda grunder kallade en »oförfärad röfvare». Enligt rapporter af en ditsänd särskild undersökare voro redan Brunes instruktioner till tullpersonalen ägnade att gynna smugglingen; men det samma var i många gånger högre grad fallet med tillämpningen. Då fartyg kommo uppför Rhen, fingo de alldeles i strid med de nyss återgifna instruktionerna fortsätta förbi Stade med blott en enda person från spärrkontrollen ombord, vanligen en okunnig sjöman, medan tullnärerna ständigt höllos på afstånd. Konossementet granskades af en marinunderofficer, och den inspektion som ålåg konsuln (den nyssnämnde Lachevardière) öfverlämnades af denne åt en hamburgsk mäklare, som hade det största intresse att låta allt passera. På grund af hans alldeles okontrollerade granskning utställde sedan konsuln bevis om varornas icke engelska ursprung, och falska holsteinska ursprungsbevis att stödja sig på funnos alltid tillgängliga. I slutet af maj 1807 gick Brune ytterligare ett steg längre, i det att han tog bort de alltid relativt nitiska tullnärerna från gränslinjen Hamburg—Travemünde och Elbelinjen Harburg (midt emot Hamburg) — Stade samt ersatte dem med gendarmer. Under 5+12 månader fram till början af augusti anlände också till Hamburg obehindradt 1,475 fartyg med en beräknad last af 590,000 ton, hvaribland de mest notoriskt engelska varor såsom t. ex. stenkol; enligt den ifrågavarande undersökaren var Hamburg fullt af engelska och koloniala varor, hvilka såldes lika öppet som i London, och intet enda beslag hade förekommit. Det bör också ha varit vid denna tid som Bourrienne, Napoleons sändebud i Hamburg, enligt sin egen, i detta fall från engelskt håll bekräftade berättelse, skaffade kläde och läder från England för att bli i stånd att leverera till Napoleons egen armé de uniformsrockar, västar, mössor och skodon som han hade att anskaffa.[2]

  1. För detta och det följande om hansestäderna: Wohlwill, Gesch. Hamb. 339 ff. — Servières 98 ff. — Vogel 18 ff. — Schäfer 416 ff. — Vidare: König 179 ff., 355 ff. — Stephen i underhuset 6 mars 1809 (Hansard’s Parl. Deb. XIII App. sp. XXXIII ff.). — Order in Council 18 febr. 1807 tr. ib. X 129 ff.
  2. Bourrienne, Mémoires sur Napoléon etc. VII (1829) 291 ff. — Se ofvan 24 f.