land kommande bref. Redan i dessa första order framträder emellertid svårigheten att få hederliga verkställare af åtgärderna. Marinministern får en särskild påminnelse att skicka »omutliga» officerare, och alltifrån början åsyftas att göra soldaterna intresserade i spärrningens effektivitet genom bestämmelsen att alla konfiskationer af varor som söka passera skola ske för deras räkning. Men i flere af brefven, särskildt i det till Fouché, polisministern, säger sig Napoleon ha mottagit — i verkligheten endast alltför väl grundade — klagomål öfver sin konsul i Hamburg, Lachevardière; »han tycks stjäla ostraffadt».[1]
I Hamburg kvarlefde ännu fastlandsfaktoriet för Merchant Adventurers’ Company, det märkligaste engelska handelskompaniet af en äldre typ, dock utan att spela någon större roll. För att rädda det åt engelsmännen köpte hamburgska senaten hela anläggningen, det s. k. Merchant Adventurers’ Court, och skänkte den åt medlemmarna, som dock blefvo hamburgska undersåtar och på detta sätt undgingo fångenskapen, i den mån de ej räddat sig genom flykten. Hufvudsaken var dock beslaget af de engelska varulagren, som Napoleon efter åtskilliga förhandlingar fram och tillbaka fastställde till det rikligt tilltagna beloppet 17 mill. francs för Hamburg; för Lübeck sattes summan till 2 mill. francs, medan Bremen genom att fördröja operationen ett helt år hann smuggla undan det mesta och blott behöfde redovisa 377,000 francs. I Leipzig, hvars mässa fortfarande utgjorde den ojämförligt förnämsta medeleuropeiska marknaden, i synnerhet för manufakturvaror till och från alla väderstreck, gaf inventeringen ett värde af 9,15 mill. francs, hvilket friköptes för 6 mill., och på liknande sätt fortgick det annorstädes.
I England föranledde Berlindekretets publicering (enligt vittnesmål inför ett parlamentsutskott) ett uppehåll i exporten till fastlandet under månaderna december 1806 och januari—februari 1807, med stegring i sjöförsäkringspremierna. Men frånvaron af uppbringningar på grund af dekretet, som ju efter hvad förut sagts till en början ej ansågs gälla till sjöss, bragte därefter på nytt fart i förbindelsen; och genom Order in Council med instruktion för fartygsbefälhafvarna den 18 februari medgafs obehindrad trafik för hansestädernas och det
- ↑ Corresp. de Nap. n:r 11 355, 11 356, 11 363, 11 378, 11 383. — Förordn. 2 dec. 1806 tr. hos König, Anl. 2.
8—181359. Heckscher, Kontinentalsystemet.
