nämligen att brist på råbomull redan hotade. Redan i september talade bomullsfabrikanterna om att nödgas stänga sina fabriker, om en brytning med portugiser och amerikanare inträdde, och priset på brasiliansk bomull (Pernambuco) i Paris steg från 6,80 à 7,30 till 8,10 à 15 francs pr kg., medan priset i London (1s. 10d. à 1s. 11d. pr lb.) motsvarade endast 5 à 51⁄2 francs. Eftersom Englands exportförbud på bomull, sådant det var, antogs först året därpå och råbomullsimporten till England var ovanligt stor just 1807 (74,9 mill. lbs. mot blott 58,2 mill. året förut), märker man sålunda redan från första stunden, hur tillförselssvårigheterna för fastlandet uttrycka styrkan af själfblockaden och ej af engelska repressalieåtgärder.
Läget i Centraleuropa följer man vanligen bäst från den för hvarje ändring känsliga stora knutpunkten för fastlandshandeln, mässan i Leipzig, hvars läge belyses genom de sällsynt objektiva och fylliga sachsiska »messrelationerna», sådana de bearbetats af de tyska historikerna Hasse och i synnerhet König. Det visar sig därvid genomgående en liflig omsättning af både engelska industriprodukter och kolonialvaror under den tidigare delen af år 1807, bl. a. af de i Hamburg konfiskerade och återköpta partierna, som fingo en strykande åtgång trots att de däri ingående manufakturerna till stor del voro omoderna; men höstens åtgärder i hansestäderna och Holstein ledde till stor brist just på engelska väfnader och en enorm prisstegring (öfver 150 %) på engelskt bomullsgarn, så att Napoleon här kunde konstatera en omedelbar verkan af sina och sin nye bundsförvant Rysslands åtgärder. För hansestäderna sträckte sig detta resultat äfven till kolonialvarorna, så att t. ex. kaffe stod 20 % högre i den gamla kaffeimportorten Hamburg än i Leipzig och — i strid med allt som förut skådats — tillfördes den förra platsen från den senare, hvarför sjöfartens nedgång i Bremen också starkt framträder redan i statistiken för 1807. Ett liknande omslag inträffade i Holstein. Men i afseende på det öfriga Centraleuropa sträckte sig verkningarna ej till kolonialvarorna, och det berodde närmast på att handeln öfver Holland ännu trots allt var jämförelsevis oberörd, särskildt med amerikanska fartyg, eftersom embargo-lagen antogs först vid jultiden 1807; Rotterdam påstods också ha daglig förbindelse med England, alldeles som i fredstid. Äfven engelskt garn till- tillfördes Leipzig från Holland, och de belgiska industriidkarna klagade i september 1807, att Haag var så uppfylldt af engelska bomullsväfnader, att man kunde tro sig vara i Manchester. I afseende på kolonialvaror uppgafs likaledes den stora Amsterdamfirman Hope & Co. —
