»Men den sista och bedröfligaste följden af detta licenssystem är dess verkan på köpmansmoralen i vårt land. Jag anropar här Huset, äfven de ärade herrarna af motsidan, om uppmärksamhet (gifve Gud att jag kunde vädja till dem på ett kraftigare sätt!) och ber dem enträget besinna hvart det leder att alltjämt tillåta en trafik, hvilken så ofta beskrifvits som ’ett system af hyckleri och förställning (simulation and dissimulation) från början till slut’. Orden tillhöra den högt aktade öfverdomaren vid vår amiralitetsrätt,[1] hvilken, då han i denna sin egenskap icke är någon särskild suveräns undersåte, är skyldig att utskifta rättvisan lika till alla nationers undersåtar, när de komma inför honom. Detta är det språk, som ifrågavarande ’right honourable’ och lärde herre använder; men enligt min mening skulle det vara ännu riktigare att säga, att det är ett system som börjar med förfalskning, fortsättes med mened och slutar med oerhörda bedrägerier. Jag vill läsa upp en klausul ur den första licens som faller mig i händerna — ty den finns i dem alla, i 18,000 licenser om året — och det är en klausul, som påkallar Husets mest allvarliga uppmärksamhet. Hvad skola vi säga när vi finna, att landets regering, i de licenser som gälla från hamn till hamn, med sin myndighet ger sanktion åt sådana uttryck som följande: ’Fartyget skall tillåtas att fortsätta, utan hinder af att alla de dokument, som åtfölja skepp och last, visa detsamma vara destineradt till neutral eller fientlig hamn hvilken det vara må, eller hvem än denna egendom synes tillhöra.’[2] ’Utan hinder af’, säger Hans Majestät i rådet. — åtminstone nyttjas Hans Majestäts namn för ett sådant språkbruk ’utan hinder af’ säger detta papper, undertecknadt af Hans Majestäts statssekreterare 18,000 gånger om året, ’att denna handel bedrifves genom bedrägeri och mened, så vilja vi sanktionera denna oredlighet och gifva order om att dessa skepp få passera igenom den brittiska flottan.’ Måhända är fulla innebörden af denna klausul icke Huset
- ↑ Sir William Scott (jfr ofvan sid. 69).
- ↑ En engelsk licens från 1810, som innehåller denna passus, finns i facsimile i Worm-Müllers under utgifning varande Norge gjennem nødsaarene 1807—10.
mentsförhandl. (äfven petitioner) 29 jan., 7 mars 1808, 17 febr. 1809, 23 maj 1810, 18, 27 och 28 febr., 3 mars, 16, 17, 27 och 29 april, 20 maj och 16 juni 1812 (Hansard X 185 ff., 923 ff., XII 791 f., XVII 168 f., XXI 842 ff., 979 ff., 1041 ff., 1092 ff., XXII 411 ff., 424 ff., 1057 f., 1152 ff., XXIII 237, 540). — Miss Cunningham, Br. Credit 62 f. — Mahan, Infl. of Sea Power II 228 ff., 308 och War of 1812 I 246. — Wellesley, Memoirs III 195 f. — Quarterly Review V 457 ff. (maj 1811). — Jacob Aall, Erindringer som Bidrag til Norges Historie fra 1800—1815 II (1844) 197. — Holm, D.-N. H. VII:2 351 f., 385 f. — Servières 286.
