Autodaféer Hvad som nu har berörts är egentligen kolonialvarorna. De engelska industriprodukterna voro ju enligt Fontainebleaudekretet under alla förhållanden dömda till undergång, och härifrån medgaf Napoleon såvidt bekant aldrig undantag. Emellertid vore det ett stort misstag att härifrån sluta till att afspärrningen på den punkten blef mer effektiv än på den förra. Det förhåller sig alldeles tvärtom, och orsaken är frånvaron af allt pekuniärt intresse, offentligt eller privat, i de senare bestämmelsernas efterlefnad. Den offentliga uppbränning af varorna, som dekretet föreskref, var en verklig autodafé — en troshandling, som begicks offentligt under militärmusik och i närvaro af alla ortens höga dignitärer. Men högtidligheten blef ungefär lika stor oberoende af det å båle brändas faktiska värde, och mot de möjligheter till underslef som detta erbjöd kunde dygden hos Napoleons ämbetsmän naturligtvis ej hålla stånd. Det är visserligen osannolikt, att autodaféerna öfverallt voro en komedi, såsom Darmstädter kallar dem; men att de voro det i ett stort antal fall, visar redan det tillgängliga materialet och medgafs i försiktiga ordalag t. o. m. af Napoleon själf. Särskildt var detta fallet i Frankfurt, såsom händelserna skildrats just af Darmstädter. Vid den första inventeringen där, i november 1810, insattes en kejserlig kommission, bl. a. bestående af franska officerare; när blott rullar med guldmynt inlades i en därför afsedd byrålåda, blefvo varorna schweiziska eller sachsiska i stället för engelska, och det som faktiskt kom på bålet ansågs ha ett värde af endast 200,000 francs, ehuru det officiellt värderades till 1,200,000. Vid den förnyade rensningen i Frankfurt, sedan de preussiska ursprungsbevisen på våren 1811 blifvit underkända, hade en firma ett formligt nederlag af engelska varor, men samma historia upprepade sig. En jude från Friedberg vid namn Cassella gjordes till syndabock, och enbart hans engelska bomullsvaror blefvo brända, hvarvid borgmästaren med uppfriskande öppenhjärtighet skref: »När de bredas ut, blir det mycket tyg, och de kunna ge intryck af en stor kvantitet vid uppbränningen», hvilket enligt hans mening var allt som behöfdes, då syftet måste bestå i att »afvända obehag från Frankrikes sida, ej att ruinera våra invånare». Det låter sig ej göra att kontrollera, hur pass autentiska siffrorna för de nordtyska autodaféerna äro; ett antal sådana, som omtalas i Servières' framställning för hansestäderna och M. Schäfers för Bremen, visar en sammanlagd siffra för värdet af det uppbrända på omkr. 41⁄2 mill. francs, men därtill kommo många för hvilka siffror saknas.
Emellertid utgjorde bålen med engelska varor det mest slående och
