vidtgående följder. En engelsk handelsflottilj på 600 fartyg under olika neutrala flaggor med en last värd 8 à 9 mill. pund sterling hade, fördröjd af ogynnsamt väder, kvarstannat i Göteborg till augusti — enligt lord Bathursts uppgift i öfverhuset år 1812 dock blott till juni — och därpå gifvit sig in i Östersjön i september för att gå till svenska, ryska och preussiska hamnar. Napoleon såg nu här en möjlighet att slå ett stort slag emot denna viktiga del af den engelska handeln och öfverhopade i oktober, dels genom sin utrikesminister Champagny dels genom direkt hänvändelse, de olika regeringarna med de enständigaste påminnelser att konfiskera alla dessa fartyg, som enligt Champagnys ord irrade omkring »som spillror af en skingrad armé». Hotelser om att Napoleon själf skulle skicka folk att konfiskera lasterna, för den händelse ej regeringarna för egen del gjorde det, omväxlade med färgstarka målningar af den ekonomiska krisen i England och af vissheten om dess underkastelse inom ett år som följd af en genomförd konfiskation, äfvensom till sist lockelser genom de vinster konfiskationen skulle medföra.
I Mecklenburg ansåg sig Napoleon på detta sätt ha fått sin vilja fram, nämligen i den formen att fartygen afvisades, och äfven Preussen fogade sig, ehuru kejsarens egen konsul i Königsberg, Clérembault, som vi veta till stor del gjorde beslagen illusoriska. Det gällde nu Ryssland, men här stötte Napoleon på patrull. Alexander vägrade enständigt att låta konfiskera alla nominellt neutrala fartyg och bestred för öfrigt att mer än ett sextiotal — franske ambassadören i Petersburg, Caulaincourt, uppgaf siffran för lastade fartyg sedan midten af september enligt ryska påståenden rent af till endast femton — kommit till hans hamnar, hvilket han ville förklara med att en del återvändt och en annan del lossat i Göteborg och andra svenska hamnar. Det senare kunde också vara nog så riktigt. Därmed hade aktionen i hufvudsak misslyckats, ehuru uppenbarligen en del beslagtagits i Ryssland: ett memorial från engelska köpmän 1816 uppgaf t. o. m. ett så högt — efter allt att döma alltför högt belopp — som 140 laster till ett värde af 11⁄2 mill. pund sterling. I Sverige, där mindre än någonsin stod att uppnå i sak, så obetingadt som politiken byggdes på stöd hos den engelska flottan under Saumarez, företogs visserligen på våren 1811 i Karlshamn genom olyckshändelse ett stort beslag af öfver hundra fartyg under dansk och preussisk äfvensom hamburgsk, pappenburgsk och annan flagg, i den tron att det verkligen gällde laster af de två första nationaliteterna. Men då det i stället visade sig vara engelsk egendom, beräknad till ett värde af 500,000 pund sterling, kom snart
