vägar, norr ifrån öfver preussiska och ryska Östersjöhamnar rundt storhertigdömet Warschau till Brody i Galizien (på österrikiskt område alldeles vid ryska gränsen) och söder ifrån under första tiden till samma punkt Brody från Odessa, sålunda öfver Svarta hafvet, och senare — efter rysk-franska krigets utbrott — öfver Konstantinopel eller Saloniki till Lemberg. Denna förbindelse inskränkte sig emellertid ej att skapa tillförsel åt Östeuropa utan blef också, alldeles såsom Bacher förutsagt, utgångspunkt för en transport af varorna genom Bayern, som tillät afgiftsfri transitering af kolonialvaror och släppte fram äfven engelska manufakturer till det öfriga Sydtyskland och Schweiz, ja, det möjliggjorde deras insmuggling i själfva Frankrike.
Att dessa nya omvägar jämte licensafgifter eller smugglingskostnader och mutor ofantligt måste fördyra transporterna är emellertid en gifven sak, och så till vida innebar äfven den nya politiken ett allvarligt hinder för Englands handel, ehuru ett relativt och ej ett absolut, såsom kontinentalsystemet i sin ursprungliga form åsyftade att vara. Tooke[1] meddelar en mängd exempel af stort intresse på de oerhörda fraktkostnaderna under perioden 1809—12 i jämförelse med år 1837, då hans bok skrefs. Så voro hvetefrakterna (pr quarter) 50 shillings mot 41⁄2, hampa (pr ton) 30 pund st. mot 21⁄2, timmer (pr load) 10 pund mot 1 o. s. v. Silke måste gå långa omvägar från Italien, sålunda från Bergamo i ett fall via Smyrna och i ett annat via Arkangelsk, så att transporten tog resp. ett och två år; och då det gick öfver Frankrike, var kostnaden 100 pund st. pr bal utom frakten från Le Hâvre till England. Särskildt uppger Tooke frakterna till och från Frankrike såsom oerhörda. För ett fartyg på föga öfver 100 ton kunde frakt jämte fransk licens uppgå till ej mindre än 50,000 pund st. för en resa Calais-London-Calais, hvilket för indigo betydde en fraktsats af 41⁄2 shillings för engelskt skålpund, mot en penny (alltså 1⁄48) 1837; och bruttofrakten för ett fartyg, hvars totalvärde utgjorde 4,000 pund st., var 80,000 pund st. för resa Bordeaux-London och åter.
Östersjöhandeln Det är tydligt af allt detta, hvilken betydelse vid sidan af Medelhafshandeln, Östersjöhandeln hade fått, sedan Nordsjöspärrningens effektivitet ökats. Till Östersjön drog sig den engelska sjöfarten alltmer, här var det därför Napoleon måste sätta in sin starkaste påtryckning, som också kom till uttryck genom upprepade varningar till Östersjömakterna under sommarens lopp. Men det var först hösten 1810 som blef särskildt kritisk, och de händelser som då inträffade fingo
- ↑ I 309 f., not.
