len af nuvarande Rhenprovinsen (Niederrhein). I sina numera världsberömda textilcentra Aachen och Köln m. fl. funnos där nästan de enda industriorter den gamla franska industriens egna män erkände som jämbördiga medtäflare inom den finare klädesindustrien.[1] Afspärrningen gent emot England gjorde visserligen också här sitt till, och än mer gjorde kanske afspärrningen mot Frankrikes kontinentala medtäflare. Men icke heller här kan man tala om någon i minsta mån afgörande verkan just af kontinentalsystemet, eftersom ylleindustrien var gammal i Frankrike och icke bragtes till väsentligt högre blomstring än före revolutionen, trots att åtskilliga nya specialiteter upptogos och äfven vissa tekniska framsteg förekommo, hvarom mera strax. Det var alltså hufvudsakligen för de tidigare utomfranska eller såsom tullutland behandlade områdena som politiken fick sin betydelse, i det att den gjorde dem delaktiga i afsättningen på den — åtminstone enligt afsikten — hermetiskt slutna franska marknaden. Exporten hade enligt Chaptals beräkningar rent af gått tillbaka, om man räknar med enbart det gamla franska området, ehuru inhemsk afsättning och totalproduktion hade vuxit sedan 1789. Läget var mindre gynnsamt beträffande linneindustrien, där äfven af de införlifvade områdena endast det belgiska (Gent) visade någon starkare utveckling.
Bomullsindustri Särskildt i afseende på linneindustrien men i hög grad också beträffande yllemanufakturen gäller det emellertid, att den jämförelsevis långsamma utvecklingen hade sin orsak i den enastående, för samtidens ögon rent fenomenala expansionen inom den yngsta af textilindustrierna, bomullsindustrien. Här är det intet tvifvel att man står inför en verkan af kontinentalsystemet, ty å ena sidan var hela denna näringsgren ganska outvecklad före revolutionen, och å andra sidan var Englands konkurrens här mer öfvermäktig än på någon annan punkt inom hela näringslifvet. Franska folket hade redan hunnit vänja sig vid bomullsväfnaderna till den grad, att importförbudet 1806 var allt hvad som behöfdes för att drifva upp den inhemska produktionen med svindlande fart, i synnerhet som grunden i stort sedt var lagd genom de många förbuden och afspärrningarna under hela det föregående årtiondet.
Äfven här var det två införlifvade områden, som företedde den våldsammaste tillväxten, nämligen dels Mülhausen i öfre (södra)
- ↑ Se ett yttrande af klädesindustriens ledande man Ternaux d. ä., i Conseil général des manufactures omedelbart efter restaurationen, tryckt hos Levasseur, a. a. I 732 (App. A).
