Sida:Kontinentalsystemet.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
189
FRANKRIKE

Elsass, med gamla traditioner på området, dels Gent, som under ledning af en enda man, storföretagaren Liévin Bauwens, står såsom ytterlighetsexempel för det ena af de två slags utveckling kontinentalsystemet skapade. Gent hade visserligen gamla och stolta textiltraditioner sedan Medeltiden, men redan långt före revolutionen hade nästan all industri försvunnit där, och revolutionskrigen gjorde slut på det lilla som återstod, så att man kallade detta gamla industricentrum för en död stad. 1801 startade emellertid Liévin Bauwens där ett bomullsmaskinspinneri äfvensom handväfveri och var till en början ensam om saken, endast understödd af sina bröder; redan 1803 hade han 227 arbetare. Därefter följdes hans exempel af en mängd andra, särskildt släktingar, som öppnade en våldsam konkurrens med honom, i synnerhet om den alldeles otillräckliga arbetskraften, och en väldig expansion började; hela Flandern och Nord-Frankrike öfversvämmades med spinnerianläggningar och hemväfvare, ja de nya företagen sträckte sig ända till Paris och dess omgifningar. Gent förblef dock hufvudorten och var ganska länge det enda ställe i kejsardömet, som tillverkade bomullsväfnader i stor skala, särskildt för militära behof; det fick också ej blott Frankrike och Belgien utan äfven Holland, Italien, Spanien och större delen af Tyskland som afsättningsområde. Vid höjdpunkten för denna blomstring uppgafs den nyligen »döda staden» ha 50 anläggningar och 10,000 arbetare inom bomullsindustrien, och bristen på arbetskraft var så stor, att lönerna sprungo upp till sådana för den tiden svindlande belopp som 5 till 8 francs om dagen.

I motsats till denna produktion för afsättning i stort frodades i Mülhausen och öfver hufvud taget i södra Elsass hufvudsakligen — sedan gammalt — de finaste kvaliteterna af kattuner, tryckta bomullsväfnader. Betydelsen af utvecklingen i Mülhausen framgår kanske enklast af befolkningssiffrorna, som visa en ökning från 6,628 år 1800 till 8,021 år 1805 och 9,353 år 1810, sålunda en tillväxt af 41 % på tio år. Därjämte funnos emellertid äfven mycket viktiga och likaledes ej alldeles nya bomullsindustricentra inom det gamla Frankrikes gränser, särskildt i de gamla nordfranska textilområdena och i Paris med förstäder. En af de mest omtalade franska industriledarna, Richard eller Richard Lenoir, uppgafs af en såsom tillförlitlig ansedd tysk iakttagare (Fahnenberg) i sina fabriker ha sådana för denna tid på kontinenten otroliga arbetarmassor som sammanlagdt 10,600 år 1808 och 14,000 år 1810. Enligt Chaptals uppgifter, som visserligen alltigenom