genom nästan meningslösa trakasserier, såsom då Remscheids stålmanufakturvaror ej ens fingo transiteras öfver Frankrike till Amerika.
Under sådana förhållanden hade Berg i stort sedt endast skada af kontinentalsystemet, och då förhållandena efter 1810 öfverallt började försämras, framställdes läget i storhertigdömet såsom hjärtskärande, med arbetslöshet och stigande emigration af yrkeslärda arbetare öfver Rhen — såsom handelskammaren i Köln hoppats — samt ett missnöje, som Beugnot strax före det tyska fälttåget sökte besvärja genom reduktion af Trianontariffens afgifter men som i början af 1813 utbröt i öppen revolt. I någon mån få klagomålen visserligen reduceras, såsom alltid är fallet; ingenting blir mer missledande än om man skrifver historia och enkannerligen ekonomisk historia på grundval enbart af klagomål, ty »hvar plåga har sitt skri för sig, blott hälsan tiger still». Visserligen medförde förlusten af de franska, italienska och nordvästtyska marknaderna liksom råbomullsbristen svåra lidanden; men å andra sidan fortgick smugglingen af bomull till det sista, och på de tyska mässorna, där Napoleons åtgärder ju intet förmådde, var afsättningen god — särskildt ansågos Bergs yllevaror slå alla andra ur brädet i Frankfurt. Den minskning af fabrikatexporten med knappt 30 % (16 mill. francs af 55), som Roederer konstaterade i slutet af 1810, kan ej heller i sig själf anses öfverväldigande men betydde naturligtvis särskildt mycket för ett land som i så hög grad som Berg var industrialiseradt och inriktadt på utländsk afsättning. Framför allt fanns här, i motsats till förhållandet ej blott i Sachsen utan äfven i Schweiz, så godt som ingen enda punkt, där den hårda och hatade regimen gaf någon kompensation för sina olägenheter. Då krigsverkningarna i allmänhet i Europa gjorde sig allt starkare kännbara, var det därför endast naturligt, att läget skulle komma att kännas outhärdligt i ett land, som till den grad var pressadt mellan de båda antagonisterna, — »between the devil and the deep sea», såsom det engelska uttrycket lyder — framför allt när det måste förefalla och äfven föreföll befolkningen, som om politikens officiellt förkunnade syfte kunde ha föranledt en helt annan behandling och möjliggjort en helt annorlunda gynnsam utveckling för landet. Lika tacksam som den vänstra Rhenstranden med skäl var för den reda i förvaltningen och den ekonomiska blomstring som det franska väldet där åstadkom, och lika betydelsefull som Napoleonstiden var också för åtskilliga själfstyrda tyska Rhenförbundsstater, såsom Bayern, genom det indirekta franska inflytandet, lika förhatligt gjorde sig kontinentalsystemets tryck i
